Som familjefotograf som fotograferar människor i olika stadier i livet (par, bröllop, gravida, familjer, äldre barn, äldre vuxna) märker jag verkligen hur tänket och förhållningssättet till ens kropp och utseende kan se så olika ut. *som om det inte redan var uppenbart dvs* Vissa föräldrar är inte bekväma med att fotas med sina barn, vissa personer vill inte fotas när de skrattar så att eventuellt sneda tänder syns, vissa vill inte att dubbelhakan syns osv... allt pga skadliga normer gällande utseende som ju finns i vårt samhälle och genomsyrar nästan allt. Jag som fotograf, och människa, förstår det så väl - jag har ju också liknande komplex för delar av mitt utseende som jag blivit tränad i att ogilla. 🤷♀️
Idag på min instagram @fotografjohannaellen delade jag en IGTV-film där jag delade lite funderingar kring just komplex. Och då menar jag inte framförallt typ "jag tycker jag är ful för att jag är tjock" eller liknande generella komplex utan lite mer detaljer i utseende som är mer specifika. Min tes är att mycket av det vi får komplex för är just det som är unikt med oss och det vi egentligen kanske borde framhäva. Jag tog ett exempel från mig själv där jag som barn och yngre tonåring hade komplex för mina ögon och ögonlock. Jag tyckte att mina tunga ögonlock såg ut som på en ful (nu tycker jag ju inte alls att det är fult men jag tyckte alltså det då!) antik tavla och drömde om att operera bort lite av ögonlocken. Men sen inför niornas bal blev jag sminkad av en make up-artist som jublade över mina ögonlock. "Vi som håller på med smink ÄLSKAR såna här ögon. Det får plats så mycket smink och blir så fint! " Då helt plötsligt fick jag ett helt annat perspektiv på mitt komplex! Så häftigt! Hon sminkade mina ögon för att FRAMHÄVA det som jag trodde jag hatade. Och sen den dagen har jag börjat älska mina tunga, stora ögonlock. 😍 Sen att de är ett arv från min farmor, genom min pappa, och att det därmed är ännu en sak att vara stolt över gör ju inte saken sämre - när jag tänker efter...
Damen med slöjan - en sån klassisk antik tavla med tunga ögonlock som jag som liten avskydde. Nu älskar jag den och visst finns det vissa likheter? 😉😅💃🤷♀️
Vad vill jag säga med det här inlägget då? Jo, jag vill utmana er att fundera kring ifall ni har någonting ni ogillar i ert utseende som ni kanske egentligen skulle kunna framhäva... Kanske är det just det ni har komplex för som är ert starkaste feature som med en annan blick är någonting värt att hylla och framhäva?